Hur det började

Den här började jag skriva på hösten 2002 efter det att jag försökt förklara för några kamrater vad aikido är för någonting. Aikido litteraturen består ofta av böcker med bildserier av hur olika tekniker ska utföras. Ofta blir de här bildserierna begripliga först sedan man lärt sig tekniken på träning och sedan går tillbaks och studerar bildserien. Eller så är de böcker som publiceras enbart inriktade på den filosofiska sidan av aikido. Jag fick därför en idé om att skriva en bok som tar upp andra aspekter av aikidon än hur olika tekniker ska utföras. I boken försöker jag presentera allmängiltiga sidor av aikidon. Det visade sig vartefter som jag skrev att aikidon har mycket gemensamt med ledarskap. Vilket inte är så långsökt som man först kanske tror t.ex. så har ju Miyamoto Musashis bok ”A book of five rings” blivit en klassiker för dem som är intresserade av strategi.

Jag började träna aikido 1986 när jag var 38 år gammal. En ganska avsevärd ålder när det gäller att börja med en ny sport, för de flesta andra sporter är i allmänhet regeln den att man då har lagt handskarna på hyllan för länge sedan. Jag vistades några år på University of California, Berkeley och var sugen på att börja träna någonting. I Sverige så hade jag under många år tränat ”Friskis och Svettis” gympa. Jag har aldrig trivts med lagsporter och aldrig tyckt om tävlingsmomenten som finns i de flesta sporter. Jag fick höra talas om aikidon men var måttligt intresserad eftersom i mina tankar så var budosport lika med karate och judo, aggressivitet, slå folk sönder och samman. Till min förvåning fann jag att aikidon inte alls innehöll det här utan att människorna var mycket vänliga och det fanns ingen aggressivitet på mattan.

När jag kom tillbaks till Stockholm 1987 så sökte jag upp Aikido Dojo Stockholm där Takeji Tomita var och fortfarande är chefsinstruktör. Där har jag sedan dess tränat och mer och mer lärt mig förstå vad aikido är.