Mot Sanibell 31 dec
Igår fick jag till slut mina fish & chips till middag.
Idag så styr vi kosan norrut, med ett visst vemod. Key West har gjort samma intryck som Syd-Afrika. Lugn o behaglig stämning, med många vänliga människor. Vi har verkligen känt oss välkomna.
Ett kort stopp på Bahia state park, USL bästa beach 1992. Nu är det bara att gilla läget och försöka lägga så många mil som möjligt mln oss och Key West innan vi gör nästa stopp, tot kommer det att bli nästan 50 mil innan vi får sätta oss för att avnjuta nyårsmiddagen.
När vi hade kommit tillbaks till fastlandet så hittade Sara en väg (gps på ipaden) som tog oss en mindre väg in i Everglades. Häftigt landskap, platt, platt. Alla typer av växter finns att köpa längs vägen, ett ställe hade specialiserat sig på hibiskus, ett annat på palmer osv.
1400 vi har tankat och svänger till vänster på väg 41 för att ta oss igenom Evergldades, snart åker vi förbi alligator safarin.
Utmed vägen går ett brett “dike” Sara såg en alligator o Gunilla saktade farten och där låg det alligator efter alligator, det var ingen av oss som hade lust o gå ut o lätta på trycket. Om man säger så. Det måste finnas 1 000-tals alligatorer utmed vägen.
Framme i Sanibel så känns det lite som att Key West kar en mer kulturell prägel, medan Sanibel så är det semesterort typ medelamerikanen. Nu ska vi duscha byta om, dricka ett glas bubbel och gå tvärsöver vägen för nyårsmiddag.
The Mad Hatter jättebra nyårsmiddag, vi hade andra sittningen och trodde vi skulle vara kvar till 12-slaget. Vi gick som sista gäster lite efter 2300, det är verkligen olika i olika kulturer hur man firar nyår.
Nu sitter vi på rummet och tittat på tv och nedräkningen på Times Square, NY.
Sanibel 1 jan 2012
Idag vaknade vi upp till ett strålande väder. Men idag är det dags att skiljas från Sara och Åsa (snyft 😢)
På fm tog vi en promenad på stranden för att leta snäckor. När vi kom tillbaks mot utgångspunkten så simmar det upp en delfin inte många meter från Åsa och Gunilla, det var säkert inte mer än någon meter djupt.
Vi såg sedan flera delfiner som åt frukost utmed stranden, men längre ut, helt makalöst.
Efter att ha bättrat på solbrännan så satte vi kurs mot flygplatsen, med lunch på vägen.
Så var det dags Åsa till Washington och sedan Sara mot LA. Helt plötslig var vi ensamma igen. -hur gick det till.
Vi kom tillbaks till hotellet precis lagom för att se solnedgången, och delfinerna var kvar utanför, vad mer kan man begära ( döttrarna 😭)
